“Jag gick på ett naturbruksgymnasium och hade en långpraktik i tre månader och jobbade som dem på gården i alperna, ca 13 timmar om dagen. Efter det var jag utmattad. Sedan skulle jag klara av sista året på gymnasiet med mycket teori inför slutbetyg. Efter gymnasiet var jag helt utbränd och vilade mest, helt slut i hjärnan och orkade inte ens tänka. Jag hade ingen försörjning, inget jobb, var inte i något system på flera år. Min mamma försörjde mig, emellanåt med väldigt knappa resurser. När det inte gick mer fick jag söka socialbidrag, vara sjukskriven och arbetsträna på 25%.
Under tiden var jag fortfarande utmattad och hade blivit deprimerad och ensam utan vänner.
När jag inte fick arbetsträna längre började jag studera, det med sin glädje och sin utmaning.
Sedan flyttade jag till annan ort med familj i närheten. Där fick jag bo i min mammas 24m2 lägenhet, utan nätverk av vänner, arbetslös, och med avslag från socialen då de ansåg, med deras tjänstefel att min mamma skulle försörja mig fast hon inte hade råd för jag var 23 år. Jag kunde inte heller få lägenhet utan försörjning och jobb.
Jag fick hjälp via arbetsförmedlingen, arbetsträning via arbetslivsresurs och arbetsbedömningsförmåga. Tack vare att jag fick en diagnos finns fler hjälpinsatser att få och ansöker nu om aktivitetsersättning för att jobba 25% och ändå få full lön så jag klarar mig.
Jag är utbildad rytmisk massör och utbildar mig till naturterapeut.
Jag vill starta eget, dock är förutsättningarna små för att komma dit utan startkapital och basinkomst, när det är ytterligare regler som gäller med aktivitetsersättning för vad en får och inte får göra.
Jag hoppas på alternativa vägar som leder mig rätt och basinkomst skulle underlätta mycket för att skapa en trygg grund i livet för att kunna syssla med det jag vill, istället för att onödig energi går åt till tio olika myndigheter och offentliga personer för att klara upp min situation, då blir jag helt slut av det och har ingen energi till att göra det jag vill, det som är kul och ger en energi och näring."

“Jag brukar inte ta upp det för det är jobbigt, ingen förstår eller kan göra något. Jag är 50+. Min pappa är min försörjare. Jag har inte rätt till någon form av bidrag. Det är tre år sedan jag arbetade senast. Då var det genom en SIUS, (Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd som är arbetsförmedlingens stöd vid funktionsnedsättning), och det var några månader på sommaren.

Innan jag blev anställd fick jag praktisera och då hade jag hunnit bli utförsäkrad från Fas 3 (eller vad det då hette). Min SGI försvann. Har provat att bli sjukskriven tre gånger men blivit nekad. Försörjningsstöd får jag inte, om min sambo tjänar för mycket eller om jag har lite tillgångar. Har fått lite från CSN när jag studerade senast. Kontaktade en på Vägen Ut för hjälp och besökte Arbetsförmedlingen förra året. De har inga lokaler här utan har ett kontor i en annan kommun. Arbetsförmedlingen har inte kontaktat mig efter mötet.”